Inga mopeder, inga inkastare till bussar, inga giftiga ströhundar och katter. Bara härlig, svensk kyla! Vi firade vår hemkomst genom att gå till en husmanskostrestaurang i Nyköping, där vi åt fläskkotlett med stekt potatis med ädelostsås. Kall RÖD mjölk och knäckebröd till det. GOTT. Det var nog det godaste vi ätit på hela resan! (Inget ont om asiatisk mat, men det finns andra kryddor än soja, chili och olja).
Nu sitter vi på bussen neröver. Filurar över vilken mängd vitlökssås vi ska injicera i våra magsäckar!!
Imorgon hämtar vi nycklarna till studentlägenheten. billigt och bra över sommaren. Donny börjar jobba på Måndag.

Varannan dag är det sol och nästa molnigt, det är lite trist. Vi vill ju vara superbruna när vi kommer hem! Men det är nog bra att låta huden vila också. Vi lyckas alltid bränna oss lite väl ute i solen.

På molniga dagar lär Hanna sig PhotoShop och Donny programmerar och tillsammans spelar vi Mickey Mouse på en Sega-emulator.

Var tredje dag har vi en groda inne på toaletten, det är alltid samma sort. Vi har ingen aning om hur han tar sig in, jättekonstigt.

På torsdag åker vi ifrån den här ön till Kuala Lumpur, förhoppningsvis får vi tag i bussbiljetter.
På söndag flyger vi till London!

Ytterligare några dagar här på Tioman har gått; mer sol och mer bad. Några ställen på kroppen är röda, andra tappar hud. Vill man bli fin får man lida pin, eller? Hanna saknar Johannas solsällskap!

Det är dåligt med internet här på ön, men å andra sidan har vi inte så mycket att skriva om nu heller.
Vi slappar i solen inför shoppingen i Kuala Lumpur och hemresan! Snart är det dags, tiden går fort! Gud vad vi längtar hem till svensk mjölk och potatis med brunsås!

Här på Tioman Island ser man blå jordgetingar, enorma humlor/getingar, grå fjärilar- stora som fladdermöss, apor och varaner dagligen, det börjar kännas som vardagsmat. Donnys mål här på ön är att fånga en varan och kasta den på Hanna. Hanna är inte särskilt orolig, de är ganska snabba.

En rolig/besvärlig sak hände härom dagen. Efter lunch på andra sidan byn skulle vi bege oss hem till vår stuga. Våra måltider brukar för närvarande bestå av en frukttallrik, färskpressad juice och ägg i olika former. Donny brukar ta en och annan toast med vita böner i stället för frukt. Men, väl framme vid vår stuga flög det tomburkar och oväsen kom ifrån taket; då hade en grupp på 15 apor tagit över stugan! De kanade rutschkana på taket, hängde i elkablar och lekte med tomburkarna.
Vi har även sett en riktigt stor varan, den var säkert lika stor som Donny men mycket tjockare! Donny vågade inte jaga denna, hihi.

Vi besökte Singapore Zoo, National Museum och Asian Civilization Museum under vårt korta besök i Singapore. Zooet var riktigt häftigt, många av djuren befann sig i öppet tillstånd, alltså inte i några burar eller dylikt. Hanna fick nästan en apa i ansiktet! Vi fick en genomgång av Singapores historia i nationalmuseumet och fakta om Asiens olika religioner och kulturer i det andra museumet. Det blev lite tråkigt efter ett tag…

Efter en weekend i Singapore begav vi oss tillbaka till Malaysia. Vi spenderade en natt i fiskebyn Mersing innan vi tog färjan över till ön Tioman. Tioman är en grannö till Tenga; Robinson-ön! Vi funderar på att ta en tur dit och kika lite. Första stopet var den norra minibyn Salang Beach, solning och snorkling som gäller! Finns nämligen inget annat att göra där. Igår tog vi en snorkeltur till korallön, det var verkligen ett fantastiskt undervattensland där! Bästa snorklingen hittills! Vi simmade i ett stim av 30 000 fiskar och matade en armé av färgglada akvariefiskar med bröd! TöntDonny glömde smörja in ryggen och har därmed bränt bort den under snorklingen. Hanna körde Japan-stilen; snorkla med flytväst! Det absolut bästa med den här 300 kronors snorkelturen var att muslimtanten glömde att ta betalt!
Nu befinner vi oss fem kilometer söder om Salang, i ABC-byn. Här kan man utöver solning och snorkling dricka billig alkohol. Härifrån kan man gå till TaxFree shopen, Chang-öl; 4 kronor, 1L Vodka 30 kronor.
Vi har hittat en liten stuga tre meter ifrån stranden för 60 kronor. Nice pr

Det här med spam blev nu alldeles för jobbigt när det rasar in 100 spamkommentarer om dagen. Därför har vi installerat en CAPTCHA-spärr för kommentatorfältet, vilket innebär att du måste skriva in några bokstäver i ett fält för att kommentaren ska postas. Det viagra-reklamen borta!!

Vi vill ha massa produkter från ditt jobb! Vi ska båda börja träna när vi återkommer till Sverige!
Donny vill ha kreatin och protein. Fungerar tabletter som BURN?!

Hjälp oss i din djungel!

Vi har lämnat John och Johanna i Borneo och befinner oss nu i Singapore! John och Johanna ska åka hem om några dagar, känns lite konstigt att resa själva!

Tydligen är Singapore känt som Lejonstaden, eftersom namnet kommer ifrån de malajiska orden singa (lejon) och pura (stad).
Eftersom Singapore är ett så pass litet land så håller folket här på att bygga ut landet. Det byggs ut i vattnet med hjälp av land som tas från dess egna kullar, havsbottnen och grannländer.

Singapore har mycket stränga lagar; smuggling, framställning och innehav av narkotika innebär obligatoriskt dödsstraff! Läste att Singapore har möjligen den högsta andelen avrättningar i världen. Det finns ingen tullfri kvot och man måste därför i princip betala både tull och skatt för sprit och tobak som man för in och den kostar skjortan! 70 Singapore Dollar för 1 Liter sprit = 400 kr!

Tuggummin är likt knark en olaglig vara i Singapore, därför fick vi tugga slut på hela vårt lager innan vi kom hit! Det är också förbjudet att spotta på gatan.

Imorgon ska vi till det populära turistmålet; Singapore Zoo. Det ska tydligen vara väldigt speciellt!

Dagarna i Borneo gick fort.Hanna åkte båt tillsammans med John och Johanna ut till en av de fem öarna utanför Kota Kinabalu. Vi åkte till Pulau Sapi (betyder ko ö) för att där skulle nämligen den bästa stranden vara. Det var värsta båtresan dit, gud så fort det gick! Som att åka karusell!
Donny satt kvar ”hemma” och pulade med datorn, eftersom han hade bränt halva skallen föregående dag. Han vet nu att han måste byta läsställning när han solar! Hans halva huvud var illrött! Väl framme på ön snorklade Hanna & Johanna bland färgglada fiskar och koraller. På ön stötte vi på flera stora ödlor, den längsta var säkert två meter!

Flodturen som vi tog dagen efter var mysig och spännande, regnet kom precis när vi var framme vid floden (bilresa dit på två timmar). Som tur var avtog regnet efter en timme och vi fick hoppa i båten och bege oss på jakt efter aporna! Vi såg säkert över 30 apor, apor som hoppade mellan träden, apor på två meters håll och apor som bråkade! Det var faktiskt ganska häftigt att se dessa djur i naturen! Vi såg även en krokodil! Det var spännande, det var helt tyst och mörkt ute på vattnet, guiden hade en ficklampa och sökte runt på vattenytan efter krokodilerna! Vi fick även uppleva en mängd eldflugor, fascinerande hur de alla kan blinka i samma takt!

Fixar med kommenteringsproblemet nu, tack för tipset Louise! Hoppas det går bra på ditt nya jobb!

Här i Borneo regnar det mycket, jättetråkigt! Vi försöker hinna med lite småturer mellan regnskurarna. Besökt stränder och öar i närområdet. Imorgon ska vi åka på en flodtur! Förhoppningsvis kommer vi att se probiscus apor, krokodiler och eldflugor!

Probiscus-apan

Igår besökte vi Cu Chi-tunnlarna som är ett omfattande nätverk (20 mil) av underjordiska tunnlar. Under Vietnamkriget levde 16000 människor i dessa tunnlar, det fanns fältsjukhus, vapenfabriker, klassrum och bostäder i tunnlarna åt FNL-gerillan!

Tunnelsystemet påbörjades av befrielserörelsen Viet Minh under 1940-talet och användes i kampen mot fransmännen. På 60-talet reparerades gångarna och utvidgades av FNL-gerillan.

Under nätterna kröp gerillan upp ur tunnlarna och stal massvis med mad mat och vapen av amerikanerna! Efter lång tid hittade amerikanerna tunnelsystemet och började skicka ner hundar för att bekämpa gerillan. FNL började att strö ut peppar, chili och tvätta sig med samma tvål som de amerikanska soldaterna för att förvilla hundarna. Soldaterna själva började istället att invadera tunnlarna. Tunnlarna var fyllda med så kallade booby traps, fällor som var ämnat för att skada sina fienden. Tanken bakom är att en död soldat kräver ingen vård men en skadad soldat behöver omsorg (två soldater för att bära och vårda) och på så sätt kunde FNL-gerillan ta ut tre amerikanska soldater.

De handgrävna tunnlarna är 60X40cm stora. Nu har man utvidgat en del av tunnelsystemet till turiststorlek (100X80cm).
Det var ändå trångt och luften var tung i tunnlarna. Hanna och Donny gick ner i tunnlarna först av alla och hade lite problem att hitta vägen, det var mycket varmt och vissa partier var verkligen kolsvarta! Vi gick ner i tre etapper, 6 meter under jorden och över 100 meter i detta myrsamhälle.

PS. Donny fyller 26 år idag!

Nu befinner vi oss i den södra kuststaden Mũi Né.
Här finns det olika varianter av öken; röd sand eller vit sand.

Alla klev upp fem i morse för att se soluppgången och sedan fortsätta färden till de olika sandlådorna, en fiskeby och mini-varienten-av-Red-Canyon. Vi betalade 24 dollar för en Jeep med chaufför -> 45 kronor per rishatt.

På med rishattarna och upp på cyklarna trampade vi fyra kilometer till stranden i skräddarstraden Hoi An.
Dock måste det bekännas att cykla med rishatt är överkurs, antingen stryps man eller så ser man inget.
Men Vietnameserna kan!

Stranden var mycket fin, rent, många palmer för de som vill ligga i skuggan och bra vatten! Bra vatten är lika med avkylande vatten, klart och få maneter (mycket bättre än stranden i Nha Trang, den gillade vi inte alls).

Efter ännu en lång och trång säng-och-sov-bussresa har vi kommit fram till Hoi An (Hội An), den ökända skräddarstaden i Vietnam. Här finns hundratals skrädderier som finns för att tjäna oss västerlänningars våtaste klädesdrömmar. Hanna har valt att sy upp en i sin tyg-och-färg tvådelad klänning, två skjortor och en rolig kappa. och Donny drog till med fyra högst experimentella skjortor. Hela beställningen tog 24 timmar att färdigställa! Därefter provade vi alla kläder och krävde småjusteringar för att det skulle “sitta som ett smäck”; som “handen i handsken” så att säga. Det största problemet med själva kläderna var att Hannas unika kappa inte alls såg ut som Hannas unika kappa, utan helt ordinär. Vilket var tråkigt sådär i efterhand, eftersom hon hade beställt en unik kappa. Nu ska vi snart dit och prova igen, förhoppningsvis har den mycket lilla vietnamesiska kvinnan fått det helt rätt – även Hannas unika kappa.

edit:
Nu har vi fått våra plagg! Allt blev riktigt bra. Även Hannas unika kappa slutade riktigt bra Det blir ingen bild dock, eftersom den är så jobbig att ta upp från påsen.

Det visade sig att Donny lyckades beställa två av skjortorna med manschettknappar, så nu blir det till att jaga sådana! Ett kitt med manschett, slips och sidennäsduk visade sig vara riktigt, riktigt billigt.

Som pricken över i:t var vi tvugna att provskjuta lite vapen. Tidigare hade vi blivit erbjudna att skjuta höns och kattungar, men detta erbjudande avböjde vi.
Det var ganska roligt att bläddra i deras vapenmeny, de priser vi kommer ihåg;

AK 47             40 dollar
M16               40 dollar
Colt 45           20 dollar
Handgranat        20 dollar
 RPG-7             320 dollar

Hanna och Johanna spatserade runt Phnom Phen i två dagar för templet Silver Pagoda, marknaden och maten.
Första dagen kom vi inte in i templet eftersom man skulle ha långärmat, en sjal över armarna räckte inte denna gången… Vi som trodde att vi behärskade tempelregler, men ack som vi bedrog oss.

Silver Pagoda var det dyraste inträdet hittills och inte alls värt pengarna, tror vi har sett för många tempel! Golvet i templet var täckt med över 5,000 silverplattor (som kakel och de var tejpade på vissa ställen) som väger tillsammans över 6 ton. Här hittade vi även en 90 kg Buddha i rent guld och dekorerad med nästan 10 000 diamanter.

På marknaden köpte Hanna en tvålkopp.

Vi åt på restaurangen Friends som är en restaurangskola som tar in hemlösa barn och lär dem konsten att laga mat. Servicen var utmärkt (mycket imponerade satt vi där) och maten smakade kanon. Lite dyrare än vanligt men pengarna går till de hemlösa barnen! Vi drack Lime juice för första gången utan socker, sockret fick vi vid sidan av i flytande form.

Vi är nu i Phnom Penh, den anrika huvudstaden i Kambodja. Anrik i den sjukaste bemärkningen, eftersom det var här Kambodjas massmord och förslavning av befolkningen började.

I mitten av 70-talet dominerade ett parti vid namn Khmer Rouge opinionen, med lovord om att de ville rensa bort all korruption, kommunism och orättvisa i landet. När de väl steg till makten visade de sig ha en helt annan agenda. Khmer Rouge, under ledning av ärkedyngan Pol Pot, började tömma ALLA städer i hela Kambodja ut till obebyggelsen. De som inte lydde blev skjutna. De som tillhörde den tidiga regimen blev torterade och skjutna. Under fem år av förslavning och massvält av hela Kambodjas befolkning dog över två miljoner människor, nästan en tredjedel av den totala befolkningen. Pol Pot ville skapa ett extremt kommunistsamhälle utan någonting alls utom jobb från 3.00 till 23.00, och väldigt lite mat. Han förbjöd allt från sång, skratt, pengar, kunskap, ALLT. Till och med familjestruktur förbjöds, alla blev reducerade till enskilda arbetsmyror. Han lyckades skicka tillbaka Kambodja till stenåldern.

Under vårat snabbesök i Phnom Penh har vi varit in i en gammal tortyrbyggnad som visade sig vara en gammal skola. Över 380 skolor och andra byggnader byggdes om till tortyrkammare. Idag har de satt upp “mug shots” på tidigare torterade fångar i dessa byggnader, många av dem barn och kvinnor.
Vi bjöds på en tour av en medelålders kambodjansk kvinna som var 10 år när detta hände. Hela hennes familj med fem syskon mördades av Khmer Rouge.
Det var en ganska dyster känsla där inne, många av tortyrcellerna hade fortfarande blod och hårtussar sedan hemskheterna.

Därefter gick vi och besökte några av de 19 000 massgravar som finns i Kambodja. Massgravarna finns samlade i platser som kallas Killing Fields, vilket i stort sett är en plats där de torterade, svaga och sjuka avrättades och grävdes ner i tusental. Överallt där vi gick låg tänder och benrester nertrampade i marken.
Män, kvinnor och barn avrättades med ett slag i huvudet, förrutom yngre barn och bäbisar som slogs ihjäl mot ett träd.
Mitt i detta Killing Field fanns ett stort monument byggt i offrens ära, där spruckna dödskallar var staplade i våningar efter ålder.

VARFÖR HAR VI INTE LÄRT OSS OM DETTA I SKOLAN?!

Nu ska vi snart åka och skjuta AK-47:er! Ska bli jävligt roligt. Hej

Samtliga resenärer (Hanna , 23 år, finsk; Donny, 25 år, vänsterhänt; Johanna, 24 år, blivit slagen med basebollträd; John, 23 år, besitter två asiaters längd) ankom till kungariket Kambodja den 23 april 2010.

Ursprungligen skulle resans slutdestination vara landets huvudstad, men efter att studerat geografin under bussresans gång togs ett enväldigt beslut att landets föregående huvudstad Siem Reap var ett bättre slutmål som första destination. En prutad muta framfördes av finskan och resenärernas vilja erhölls.

Den vänsterhänta mannen beskriver förvånansvärt nog Kambodja som mer trevligt och utvecklat än grannlandet Laos. Kambodjas egna valuta Riel (4000 Riel= 1 dollar, 1 dollar = 7 SEK) används mycket sällan utan har mer eller mindre ersatts med den Amerikanska dollarn.

Ett flertal marknader (egentligen en, eftersom samtliga kränger samma slags föremål) har besökts och mycket god khmermat har förtärts. Khmer kan beskrivas som ett asiatiskt folkslag utrustade med icke-sneda ögon som har en försmak för god indiskinpirerad ikke-chilistark mat.

Siem Reap angränsar till området Angkor, där bland annat templet Angkor Wat, Bayon samt Taprohm återfinns. Taprohm kan ni läsare återse i den fantastiska filmen Tomb Raider med skådespelerskan Angelina Jolie i huvudrollen. En förbeställd kristen pastor framförde den kambodjanska modellen av tuk tuken (moped med släpvagn som har en mindre soffa och en mindre bänk som sittplats) samtliga resenärer till detta enormt stora och unika område. Soluppgången spenderades framför Angkor Wat tillsammans med halva Japan och dess samtliga kameramodeller. Även våra kameror har gått varma denna dag, ett mycket fotogentiskt resemål beskriver den vänsterhänta mannen dagens äventyr som.

Resenärerna är mycket trötta och ska idag med nattbussen framföras till Phnom Penh, huvustaden.

Lonely Planet och internet rekommenderade oss att äta på Swedish Pizza & Baking House här i Vientiane. Det har vi nu gjort två gånger. Inne i restaurangen fanns bland annat Ballerina kex, Ahlgrens bilar, Jahnssons temptation och på pizzakartongerna stod det; Smaklig måltid. Lite småmysigt efter så här lång tid hemifrån.

Första gången tog Hanna en Azteka och Donny en kebabpizza, vi blev besvikna.
Hannas Azteka saknade ingredienser och hade någon konstig grillkrydda på. Donnys kebabkött var smaklöst och hade hårda kanter. Dessutom var det den dyraste lunchen vi ätit sen Australien…

Vi gav stället en ny chans, vi ville ha köttbullar, potatis och lingonsylt, lingonberry som det stod på menyn! Köttbullarna var jättesmå, potatisen kall, men den här rätten var helt klart värd sina pengar. Det smakade nästan (ganska långt ifrån) som hemma, det var gott, sämre än IKEA:s köttbullar med potatis, men gott och mycket långt ifrån asiatisk mat! Helt klart 10/10 poäng

Som ALLA vet är Vientiane Laos huvudstad, lite kuriosa så betyder det “City of Sandalwood”. Vad nu Sandalwood är..? Är det träd som luktar..?

Donny har krossat hälen i Vang Vieng i fyllan, för att göra historien kort så föll han uppifrån en höjd och ner på marken. Men vi tog oss till huvudstaden efter några om och men. Ett men var att alla tre bankomater i Vang Vieng slutade att fungera för oss utlänningar. 20 minuter innan utcheckning från hotellet fick vi tag på pengar och kunde betala för rummen och ta oss ifrån Vang Vieng! Det blev stressigt med packning, bussbiljettbokning och Donnys fot, men det gick!

Vientiane känns inte som en storstad, inga höghus, inte mycket trafik och inte så många försäljare heller. Det finns inte så mycket att ha här heller; tempel och en Buddha Park. Men vi har fått en helt fantastisk säng, massa kuddar, jättemjukt och skönt täcke!

Donny låg kvar i hotellrummet medan vi andra kikade på Laos nationalsymbol (Pha That Luang – The Golden Stupa), triumfbågen och (Talat Sao) morgonmarknaden. Köpte en ny väska till Donny på marknaden, han är killen som vägrar använda ryggsäck, han använder en resväska med hjul! Anledningen till det nya väskköpet är att hjulen på den äldre väskan har gått sönder, för ganska länge sen…

Bilder kommer när vi får bättre WiFi, det här var inte SÅ snabbt som tanten på hotellet sa… Otippat?